I lördags den 24 mars så tog vi min mc och gav oss ut på årets första tur och det bar iväg till Oscarshäll för att möta Leffa och hans bror.
Vi startade kl 1100 och det var spännande innan vi kom ut på asfalten, grusvägen var så lerig att det var svårt att ta sig ut men vi hade bestämt oss för att prova och det gick bra.
Vi tog E22:an upp för vi skulle spara tid, vi har ju våran hund som vi inte kan lämna ensam för länge, den vägen är ju inte den roligaste att åka men då fick den duga för det var ju första turen och då njuter man av det mesta.
När vi väl var framme så hade Leffan redan kommit fram men hans bror kom en liten stund efter oss, han hade ju åkt från Eskilstuna. Vi köpte fika och satt och pratade nästan 2 timmar och det är ju hur roligt som helst speciellt när man kan skoja om det mesta och man har trevligt sällskap.
Sen så bar det iväg hem och till vår förvåning så frös vi aldrig under turen men så var vi ordentligt påklädda för att undvika det.
Det är något speciellt med den första turen varje år, man letar fram sin utrustning och tar på sig, går ut och startar hojen, sätter sig på och åker iväg med ett fånigt leende, följer vägen och är hur lycklig som helst, går inte att förklara i ord, måste upplevas.
Det känns som livet börjar igen efter vinterns elände, man blir glad och ser fram emot alla turer som man ska göra under säsongen och allt folk som man träffar ute på vägarna och alla fikastunder det blir ihop med kompisar, nej det kan inte blir så mycket bättre.
Nu blir det ett litet bakslag i vädret med kyla och risk för snö i ett par dagar men vi får ha överseende med det för våren var ju ovanligt tidig och april brukar ju jäklas lite.
Att höra Mean Streaken mullra är ju lycka bara det.
Kerstin har kört i nästa 3 veckor ute på grusvägen här hemma för att hämta posten.