Idag så var det dags för första turen för den här säsongen. Jag har bytt styrlager på min hoj och var tvungen att prova den för att se om det blev bra. Vi hade tänkt oss en liten kort tur till Överum för vädret var ju inte direkt inbjudande. När vi väl var i Överum så var det ju så roligt att köra så vi bestämde att vi skulle till Tindered och äta för dom har ju god mat där och det är ju inte så långt dit. Vi tog en liten krokig väg dit och när vi stod i kassakön så ser jag Kenta en gammal god vän sedan typ 35 år sitta vid bordet som var närmast. Han erbjöd oss att sätta oss där tillsammans med dom. Det blev ett riktigt trevligt möte med mycket skratt, tyvärr blev det kort för dom skulle vidare ner till Västervik, dom hade bara stannat för att värma sig dom hade ju åkt ända från Norrköping. Vi åt och började vår färd vidare hemåt och såklart så började det regna och vi hann bli blöta innan vi kom hem. Men det står man ju ut med när man har roligt. Jag tänkte när jag satt på hojen att det är en jäkla tur att man har mörkt visir så folk inte ser det fåniga flinet man har när man sitter i sadeln och bara njuter av livet. Styrningen funkade klockrent, inga hack som det var förra säsongen när man körde sakta så nu vinglar man inte vid låg hastighet. Jag har fortfarande lite små fix kvar men det tar jag lite då och då, det är inget allvarligt utan bara lite skönhetsfel, typ rost på sissybaren och lite bult så det tar vart eftersom. Skönt att vara igång men nu väntar vi på lite mer värme så man kan njuta på riktigt.
Hojturer
Idag blev det debuten för i år. Grann bonden var här och låste upp garaget med traktorn ( flyttade på en ensilagebal som har blockerat dörrarna) så jag kunde få ut min hoj.
Lagom när vi stod och förberedde oss så kom samma bonde och åkte förbi, han sladdade vägen vilket gjorde det svårt att passera vissa ställen, det var så blött och hojen liksom sög fast i leran. Vägen här ute är katastrofalt dålig efter vintern men det ska på nytt grus och vägen ska kantskäras och det blir bra när det är färdigt.
När vi hade tagit oss ut till asfalten så infann sig den där hoj känslan som jag aldrig har kunnat förklara men den är underbar. Vi tog en tur till Överum och handlade lite, vi passade på att tanka också jag visste ju inte hur mycket bensin jag hade i tanken men det var nästan onödigt för jag fick bara i 2,5 liter.
Vi har skaffat ett intercom system och det är väll bra på många sätt men idag hörde jag konstiga saker, först sa den det är bara 50 här och efter en liten stund sa det att det bara var 80 här, riktigt konstigt det där, behöver jag säga att frugan har tagit körkort?
Resan hem blev lika spännande den men krypkörning på sladdad väg och bitvis var det inte lätt men vi tog oss hem utan vurpor och så vidare. Nu torkar ju vägen upp fortare när den är sladdad så det är bara att ge sig ut igen om ett par dagar.
I år har jag banne mig inte skrivit mycket här på bloggen men det beror inte på att jag har varit inaktiv utan andra problem som uppstått, min far har gått bort och jag har haft mycket att ordna upp och det återstår litegrann att fixa.
Frugan och jag har varit väldigt aktiva med hojarna för hon har ju övningskört och tränat på bana hur mycket som helst. All träning har gett resultat för i torsdags så tog hon körkortet och jag är så stolt och glad. Hon har förverkligat sin dröm som hon har haft i 40 år och hon är lycklig nu ska ni veta.
Det har inte blivit många långturer i år, känns bara som vi har åkt mellan Kila och Överum för att träna men det är ju en tur det med.
I början på juli så åkte jag upp till Södermanland och träffade några hoj kompisar för att åka runt lite i min hemtrakter som jag inte snurrat runt i på 30 år. Det var mycket roligt och vi åkte även på vägar som jag aldrig åkt på innan.
Frugan och jag har varit iväg på korta dagsturer och stannat vid fina fika och bara njutit av sommaren precis som det ska vara. Jag har mycket att skriva och det får väll bli i vinter så att man håller liv i bloggen. Man kommer ju på saker hela tiden men man ska ha tid att skriva också.
Det är ju inte slut på säsongen ännu även om många knuttar börjar knorra om att så är fallet. Frugan och jag kommer att ta tillvara på varje tillfälle som ges och ta våra underbara turer.
Vi var iväg på en 15 mila tur i lördags och det var första turen tillsammans när hon har kortet och det var en ovanlig känsla att ligga först. Det var kraftiga vindar men skönt ändå.
Ja är väldigt glad och stolt. Nu bär det strax av till jobbet men jag lovar att det inte dröjer länge innan jag skriver nästa inlägg.
Ha det gott och ta tillvara på tiden som är kvar av säsongen.
Idag på förmiddagen så satt jag och funderade på vart jag skulle åka med hojen, frugan skulle inte med för hon mår inte bra just nu så det såg ut att bli en tur ensam. Jag satt och läste lite på Facebook och så att Runar som bor uppe i Rimbo skulle ta sig en tur och jag skickade ett mess till honom där jag skrev att det var synd att vi bodde så långt ifrån varandra annars kunde vi ju ha åkt tillsammans. Hux flux så ändrade han sin tur och vi möttes i Nyköping för att åka vidare till Gamla Oxelösund för att ta en fika. Vägen upp blev över Åtvidaberg vidare mot Gistad och Norsholm där jag gav mig ut på kräkvägen som heter E4:an. Jag hade inte så gott om tid så det blev raka spåret till Nyköping, riktigt tråkigt.
När jag stannade vid macken där Runar redan satt och väntade så frågade han om jag så vem som var där och tankade och pekade bort mot pumparna och jag tittar och ser Leffa gående mot sin hoj. Det var en trevlig överraskning att han var där, han skulle åka lite på småvägar i Södermanland.
Runar och jag åkte till Oxelösund, det visade sig att han aldrig varit där tidigare i Södermanlands metropol hur han nu har kunnat missa det? Det var va underbart väder även om det blåste i gamla Oxd men säg mig en dag där det inte har blåst i Oxd den finns inte. Vi köpte fika och gick ut och satte oss i solen och pratade om massor med saker, allt mellan himmel och jord och många skratt blev det.
Tiden går för fort när man har roligt helt klar, vi var tvungna att bryta upp för Runar skulle grilla på kvällen. Han skulle ta E4:an hem och jag sa att det blir nog likadant för mig så vi gjorde oss iordning för avfärd. När vi kom till Nyköping så vinkade jag till honom, han åkte norrut och söderut på kräkvägen. Men för mig varade det inte länge, jag bara kände att det här går ju inte så jag svängde av redan vid Nyköpingsbro ett par km senare och tog gamla E4:an till Oskarshäll där det blev en liten fikarast. Jag åkte vidare mot Norrköping där jag var tvungen att ge mig ut på motorvägen igen, jag avverkade dom 3 milen så fort jag kunde och svängde av vid Norsholm igen och tog samma väg hem som dit. Kvällen hade börjat komma och det var så härligt att se våren i kvällssolen, vi bor allt i ett vackert land. Jag var hemma kvart i sex och hade varit borta i sju timmar, frugan var ute på gården med Luffsen och det lilla lammet lillan som hon kallas och bara se dom värmde mitt hjärta.
Det blev en runda på 35 mil och det var så roligt att träffa Runar det sker för sällan helt klart, en kompis som ändrar sin rutt bara för att träffa mig. Tack för idag.
I början på veckan så fick jag ett meddelande från en vän uppe i Stockholm om en mc tur som mc0121 skulle ha från Söderköping till Västervik och tillbaka och han undrade om jag hade lust att hänga med och det hade jag ju förstås. Jag gjorde mig iordning och åkte till Överum där dom skulle stanna för att fika och jag skulle ansluta mig där, jag var där långt före dom kom så jag fick vänta en bra stund men sen så hörde man hur det började mullra i byn och då förstod jag att dom var på G.
Det var 39 hojar som kom inrullande och vi blev 40 med mig inräknad och vi fyllde hela parkeringen vid kiosken. Det var roligt att träffa Klaus som jag inte har träffat sedan förra sommaren och vi stod och pratade och som vanligt när han kommer på sin Boss Hoss så är det många som vill prata hoj med honom och det kan jag förstå för dom är inte vanliga.
Vi skulle vidare till Västervik och vi tog vägen över Karlshult, det är ju nästgårds till oss och då fick ju bondfolket se lite hojar rulla förbi, vet inte om någon såg oss men jag garanterar att det hördes. Vi åkte vidare mot Stångeland och svängde ner mot Kisa och följde den vägen ett par km innan vi svängde av mot Krejstad för att senare komma ut på vägen mellan Gamleby och Hallingeberg. Vi fortsatte på den vägen kanske en mil innan vi svängde av mot vad det nu heter, kommer nog på det när jag är färdig med det här inlägget men men. Efter ytterligare ett par km så svängde vi av mot Västervik, en väg som vi hade tänkt prova själva någon gång.
Vi rullade på en härlig väg i fin natur som bitvis var belagd med nytt oljegrus men alla tog det lugnt så det gick bra.
När det inte var långt kvar till Vika så kom vi ut på E22:an och den långa ormen med hojar ringlade sig in mot stan, rätt så mäktig syn, jag låg nästan längst bak och såg ormen framför mig. En nackdel med att ligga långt bak i kortegen är avgaserna, har inte gjort det förut men fan vad det luktade om alla hojar, jag fick lite huvudvärk av det.
Vi stannade vid fiskar torget i Västervik för ett lunch stopp och Klaus och jag gick in på Mc Donalds för en burgare, vi satte oss ute för det var härligt väder och åt våra burgare och pratade.
Klaus skulle iväg en sväng och tanka hojen så vi gick till hojarna och han stack iväg en snabbis medan jag stod kvar och pratade med andra som var med.
Så var det dags att rulla vidare uppåt igen och jag sa hejdå åt Klaus för jag skulle avvika utanför Gamleby och vi tog vägen över Norrlandet, krokigt och fint, den vägen har man åkt massor med gånger så det var inget nytt för mig men jag tror nog att alla som deltog gillade vägarna som resan bestod av, jag har åkt på nästan alla förutom en kort sträcka utanför Söderköping och det är kalasvägar.
Det var lite roligt att resan gick till stor del i våra hemtrakter och det är ju kul att folket häromkring får se annat än traktorer och mjölkbilar, hehe nä skämt å sido så år det rätt så vanligt med hojar på våra vackra vägar vilket jag förstår, man vill ju njuta när man åker hoj.
Det blev en härlig dag i sadeln och riktigt roligt att prata bort lite tid med Klaus
Nöjd som jag är så kommer jag att somna med ett leende på läpparna och sova som en stock i natt var så säkra på det.
Igår fredag så hade vi bestämt med Christer och Britt-Marie att vi skulle åka till Tättö för att spela minigolf. Vi gav oss av vid tre tiden och mötte upp dom i Karlshult för vidare färd till Överum för frugan och jag behövde tanka. När det var gjort så åkte vi vidare ut mot Loftahammar och Tättö men när vi kom fram så var klockan 16 och receptionen var stängd och öppnade inte förrän 17 så vi åkte bort till Stures konditori för att fika medans vi väntade. Det blev kaffe och bakelse och det var inte dåligt vad stora bakelserna var för 24 kronor, klart prisvärt.
Vi återvände till Tättö och tog en runda på golfbanan och det var som vanligt när man umgås med dom man får skratta en hel del för dom är så härliga och bjuder på sig själva. Golfspelet gick det lite si och så med och det kan bero på att koncentrationen inte låg på topp på grund av Christers kommentarer hela tiden, svårt att skratta och slå rätt, hm kanske det var taktik från honom.
Vi var oroliga att det skulle bli övertid för kvinnan som jobbade i receptionen för det tog så lång tid för oss men vi klarade det innan dom stängde.
Vi rullade hemåt men tog en annan väg över Helgenäs till Överum, Kerstin ledde styrkan klockrent och vi kom hem lagom till det var mörkt vid 20 tiden.
Det var en skön och rolig eftermiddag med gott sällskap som troligtvis vill ha revansch för dom åkte på stryk så det bara sjöng om det, 10 poäng.
Nu är det strax mat och jag ska skriva om dagens tur efter maten så vi hörs.
Igår så tog jag hojen och åkte upp till Oxelösund för att hälsa på farsan som hade ramlat och slagit sig på onsdagen. Jag gav mig av vi 10.30 tiden och hade bestämt att jag skulle ta E22:an upp så jag skulle ha gått om tid på mig. Men jag kom bara till Överum och tog av på en liten väg till Edsbruk som går över Stora Björka, krokigt och härligt och vackert. När jag väl var framme vi Edsbruk så svängde jag ut på E22:an och gav mig av norrut och regnmolnen hade hopat sig och jag fick lite små stänk på mig men det var det lilla det för jag drog på för att komma undan och det gick ju bra.
Det var full aktivitet ute på åkrarna för bönderna höll på med höst sådden överallt längst vägen. På ett ställe så låg det ensilage balar på ett klöverfält, dom låg utspridda där balmaskinen hade tippat av dom och klövern hade växt sig hög runtomkring balarna så den bonden får det svårt att ta någon mer skörd på det gärdet, om han har tänkt sig att köra ihop balarna så har han ju kört ner all klöver och då finns det inte mycket att slå.
Jag stannade till i Söderköping på macken och tog en kopp kaffe och ett bloss som jag längtade efter och fortsatte därefter mot Norrköping, när jag hade åkt igenom stan så var man ute på E4:an och fick äckliga krypande känslor och tänke att här ska man ligga i nästan 6 mil och bara nöta mil, nej tack det räckte med E22:an så jag svängde av mot Getå och tog sikte på Nyköping via gamla E4:an, mycket roligare körning.
När jag väl var i Oxelösund så konstaterade jag att det nog var lunch på farsans boende och jag kom på att jag nog behövde något själv så jag åkte till OK/Q8 mitt i stan och tog ett par korv med bröd och passade på att låna en tvätthall så jag kunde spola av det värsta dammet från hojen. När jag ska in i tvätthallen så kommer det fram ett fruntimmer och frågar vad jag heter och jag sa mitt namn och hon sa att vi brukade ses på FB, det visade sig att hon var vän med frugan och vi har kommenterat varandra ibland, kul att ses verkligheten ibland.
Jag kom upp till farsan lagom till kaffet på maten och det visade sig vara bättre än jag trodde med hans rygg, han hade inga frakturer eller komprimering av kotor så det var nog bara en mjukdelsskada som dom kallade det men det kan göra nog så ont det, jag har varit med om det så jag vet hur det känns.
Jag satt hos honom över en timme men så tragiskt, han var liksom inte med och svarade knappt på vad jag sa och började han prata så slutade han typ efter halva meningen, nej han har blivit bra mycket sämre än bara för tre veckor sedan när vi hälsade på honom sist, kanske bara var en dålig dag jag vet inte men det är förbannat jobbigt att sen ens far gå upp i rök om man så säger..
När jag gav mig av från farsan så träffade jag hans före detta och hennes karl och vi satt och pratade en stund och hon berättade att dom ska försöka ta ut farsan och bjuda honom på middag någon dag och det blev jag glad av att höra.
Jag gav mig av in till Nyköping för att säga hej till svärmor och hon blev glad som vanligt när hon såg mig, jag blev inte där länge för hon var trött för hon hade haft främmande och det var snart mat för hennes del.
Jag tog gamla E4:an ner mot Norrköping och tänkte jag skulle ta en kaffe och macka på Oskarshäll men när jag kommer fram så visar det sig att det var stängt och klockan var strax efter fem på eftermiddagen då ser jag att dom stänger klockan fyra på vardagar och fem på helgerna????? Man kan undra vad dom har för affärsidé men va fan man stänger väll inte lagom när folk slutar jobba på vardagarna, så dåligt och jag har varit där och försökt få en kopp kaffe fyra gånger i år och det har varit stängt varenda gång så nu ger jag upp.
Jag började känna att det var dags att få i sig något och det fick bli en snabb hamburgare på Max i Norrköping innan jag styrde hemåt, klart bästa hamburgarna som finns av alla kedjor vi har.
Jag rullade ut på E22:an och åkte förbi Hageby där morsan bor och vinkade när jag åkte förbi men hon så mig nog inte för jag pratade med henne i telefon när jag kom och hon sa inget, så nästa gång skiter jag i att vinka, så det så.
För en gångs skull så var det riktigt roligt att ligga på den i vanliga fall så tråkiga väg och bara gasa på, det var en härlig känsla med lite fart och när jag skulle svänga av mot Överum så tänkte jag att fan jag fortsätter ner till Kalmar, då måste det ju ha känts bra om man vill fortsätta i ytterligare 20 mil.
Jag var hemma vi halv åtta och var nöjd med dagen och resan men såg idag att hojen är lika dammig som innan jag spolade av den i Oxelösund men så är det när man har grusväg och det är så torrt som det är i år, man kan tro att det är en timmerbil som river upp dammet när man tittar i backspegeln.
Ha en skön fredags kväll.
Helt otroligt vilken sommar vi har haft och det bara fortsätter. I fredags så tog vi en liten runda till Gamleby med hojarna och handlade lite småsaker som behövdes här hemma. Det blev en skön liten tur i vackert väder.
Jag hade tänkt mig att ta hojen till jobbet på lördagen men försov mig ca 20 minuter så jag tog bilen istället, jag hann inte och sitta och vakna med mitt kaffe och det var så dimmigt ute så jag avstod. Men på söndagen så blev det hoj i alla fall, jag vaknade när klockan ringde och gjorde mig iordning men det var lika dimmigt då som på lördagen men fan jag hade bestämt mig för att ta hojen och så fick det bli. Jag rullade iväg mot jobbet och när jag hade kommit ca 4 km så kom jag på att jag hade glömt nycklarna så det var bara att vända, jag var redan blöt av dimman men skam det som ger sig, jag fick torka visiret stup i kvarten och sikten var dålig men jag rullade på och när jag nästa var framme i Åtvidaberg så sprack det upp och solen tittade fram och jag kände hur solstrålarna värmde mig, jag frös inte men det är en skön känsla när man har åkte i kall luft och sedan får känna värmen komma. När jag nästan var framme i Linköping så kom jag in i dimma igen, där hade det inte släppt ännu men det tog inte lång stund efter att jag var framme innan solen bröt igenom där med.
Det är tur att vi hade torkskåp på jobbet för när jag var framme i Åtvidaberg och solen bröt igenom så skulle man kunnat tro att någon hade stått med en vattenslang och spolat av mig för det bara rann vatten om hela mig och hojen, hög luftfuktighet kan man säga.
På kvällen när jag skulle hem kl 2100 så var det mörkt men fortfarande varm, kläderna var torra och jag började resan hem. Skönt även på kvällen trots den sena tiden. När jag hade passerat Åtvidaberg så började dimman göra sig påmind igen och nu blev det spännande, mörker och dimma och motorcykel gör livet spännande helt klart, jag var inte orolig på något sätt, det är ju bara att vara vaken och anpassa farten efter förhållandena så går det bra.
Jag kom hem och var bra trött efter en helg med 25 timmars arbete och tog en dusch och gick och la mig nästan direkt och sov som en gris hela natten.
Så igår var det som alla andra måndagar när jag jobbat helgen, man går omkring som i en lättare form av koma och undrar när man kan gå och lägga sig och sova igen. Men frugan hade bestämt att vi skulle ta hojarna och ta en runda innan vi åkte hem till Christer och Britt-Marie, det var sagt att vi skulle dit och fika och jag skulle hjälpa dom med en dator som dom hade problem med.
Vi tog en runda till Åtvidaberg och vidare mot Överum därifrån, varför ska man ta den kortaste vägen för, nu blev det 6,5 mil istället för 1 mil och det var så fint väder, det blåste lite men var varmt och skönt. Det märks att hösten är antågande för nu började det blåsa ner löv från träden och dom vackra höstfärgerna börjar så sakta träda fram, känns lite vemodigt men inget man kan göra åt.
Imorgon så ska frugan ha två körlektioner med ett par timmars uppehåll i mellan och det kommer att ta många timmar innan vi är hemma igen.
Jag fick ett inlägg av en vän i Stockholm idag om en tur på lördag som kommer att gå från Söderköping till Västervik via härliga vägar som vi har åkt dom flesta sträckor förut. Vi kommer att ansluta till dom i Överum där det är planerat ett fika stopp och åka med dom till Västervik och upp till Gamleby, vi kan inte hänga på hela turen för vi har ju hundarna att tänka på men det ska blir roligt att träffa Klaus, det är ju inte ofta man träffas när man bor så långt ifrån varandra. Vem vet det kanske är fler som hänger med som man känner.
Som sagt säsongen börjar lida mot sitt slut och den här sommaren har varit helt fantastisk när det gäller väder och vad vi har varit med om med hojarna frugan och jag, vi har inte varit ute på några större svängar men vi har åkt så mycket häromkring, tagit varje tillfälle vi har kunnat och gett oss ut på rundor på otroligt fina vägar som finns i vårat grannskap och då har vi bara varit ute och nosat på en bråkdel av alla vägar som finns här i trakten så det finns vägar kvar att utforska kommande säsonger och det är en upplevelse som jag njuter av, man hittar fina fik mitt ute i skogen, man ser vackra vyer och det är härligt för mig som är intresserad av att fotografera så då gör man ju två flugor på smällen så att säga.
Ha en bra dag så hörs vi.
När jag kom hem från jobbet så blev det att vila en stund, jag sover inte bra den här veckan av någon underlig anledning och klockan ringer 4 på morgonen så en vilostund är bara ett måste när jag kommer hem.
Det var så härligt väder idag så vi bestämde att vi skulle ta hojarna till Gamleby för Kerstin behövde hämta ut medicin på apoteket. Vi rullade iväg lite sakta den gamla vanliga vägen vi alltid tar när vi ska dit och handla och vilket fantastiskt ljus det var ute, man satt bara och njöt av naturen och mullret från hojen.
Vi passade på att ta en pizza innan vi åkte hemåt och visst blev man mätt men fasen det var inte speciellt gott idag.
Vi rullade ut ur Gamleby mot Lofta för vi ville ta en annan väg hem och den är fin men det har jag tjatat om förut så det hoppar vi över idag.
Det märks att vi går mot hösten och man får passa på att ta tillvara på alla tillfällen som ges att åka innan det är för sent. Jag hade tänkt ta hojen till jobbet den här veckan men det är bara att glömma för det är för kallt klockan fem på morgonen och dimmigt bitvis och där är det isande kallt, men skulle det vara över tio grader på morgonen så tar jag hojen men jag tror inte att jag har sådan tur.
Jag ska jobba hela helgen men är ju ledig nästa vecka och vi ska försöka få ut så mycket som möjligt av den och hojarna och det ser jag fram emot, frugan ska ha körlektioner också så vi får nog fullt upp.
Sen så ligger ju veden och börjar pocka på min uppmärksamhet och vill bli inkörd i pannrummet och jag ska väll försöka låna traktorn av kompisen och göra ett ryck.
Mycket på schemat, ha det bra.
Förra torsdagen så tog frugan och jag våra hojar och åkte hem till Tommy och Biggan som bor ca 6 mil härifrån i Fågelkulla som ligger mellan Rimforsa och Ulrika kan man säga. Kerstin ville så gärna köra den vägen som är så härligt vacker och kurvig. Jag hade ju nästan åkt hela vägen på måndagen till Trollegater för fotografering men nu skulle det bli ytterligare någon mil.
Resan gick bra som vanligt och väl framme så blev det ett par timmar ute på altanen med kaffe och mycket prat och skratt. Dom liksom vi bor ute på landet och det är så härligt.
Vi tog samma väg hem som dit och vi satt på våra hojar och njöt till fullo av livet, vi åkte den vanliga vägen över Björkfors och vidare mot Drabo och Tyllinge, det är konstigt att man aldrig tröttnar på den vägen men det beror nog på att det är så vackert även om vägen i sig kunde vara i bättre skick men det är inte så illa ändå, lite knölar här och där men det står man ut med.
På fredagen så startade vi med en tur som gick mot Loftahammar, vi åkte mot Överum och vidare mot Edsbruk på en väg som går över Stora Björka, krokigt och vackert som det ska vara. Vi stannade vid Tindered för att få oss en matbit innan vi fortsatte och det smakade bra, mätta och belåtna så åkte vi mot Helgenäs för att ta bakvägen till Loftahammar, det är också en väldigt vacker väg med många kurvor och det går upp och ner hela tiden, underbart.
Framme i Loftahammar så passade Kerstin på att handla lite innan vi bestämde oss för att åka till Lofta för att fika, det ligger ju på vägen hem och vi stannade vid caféet som ligger i en gammal folkskola, det är så mysig miljö så dit åker man gärna och ofta.
När vi väl var hemma igen så var vi så nöjda med dagen och det kan inte bli mycket bättre.
Helgen blev upptagen med annat så det hanns inte med någon tur då.
Jag har åkt motorcykel två dagar till jobbet nu och det konstiga är att jag börjar gillamörkerkörningen som jag inte har gillat förut. En tanke slog mig häromdagen och jag tänkte att är det större risk att det hoppar upp något vilt framför mig när jag kommer med hojen än när jag åker bil och svaret är ju enkelt och det är nej varför skulle det vara det, det är nog snarare tvärtom för hojen låter mera och dom blir förvarnade att nu kommer det något och vi drar oss undan lite och jag kör lugnt och är uppmärksam på omgivningen. Det är faktiskt njutbart att sitta på hojen i mörkret och rulla fram genom det sovande landskapet, ja dom flesta sover ju vid den tiden på dygnet när jag är på väg hem. Man glider fram i lystets sken och plötsligt så kommer man in i dimma en bit och det blir riktigt friskt och kyligt, man undrar vad som finns bakom nästa kurva och det brukar ju vara som vanligt inga överraskningar utan bara man bara njuter av livet. Lustigt vad tankar kan göra med en, varför oroa sig om att det skulle vara annorlunda än när man åker bil för det händer inte ofta att jag måste panikbromsa för vilt när jag åker bil och nu känner jag mig trygg även på hojen i mörkret bara man kör förståndigt och är vaken på vad som händer ute i naturen och skulle det stå en älg på vägen så får jag väll stanna och klappa till den så den flyttar på sig. Det blir ju mörkerkörning i natt med.
Ha det bra.