1:a maj.

Jag hade pratat med några kompisar om att träffas på Oscarshäll på 1:a maj för dom skulle ner och se på kortegen så vi tänkte att det är ju ett bra tillfälle att träffas över en fika. Jag chattade med Kenta som bor i Norrköping och berättade om vad som skulle hända och vi sa att vi skulle träffas och att det skulle bli roligt för man ses ju inte för ofta.

Jag tog hojen och åkte upp på småvägar och tog Kvarsebo färjan över Bråviken för att möta upp dom andra. Det visade sig att jag var först på plats vilket inte händer för ofta, jag tycker att jag ger mig av i god tid men lik förbannat så är dom andra redan på plats när man kommer fram men inte den här gången.

Det var många motorcyklar på plats och det var väntat för kortegen är populär och det var ju fint väder. Jag satt och väntade på dom andra på min hoj på parkeringen och då ställer sig en kille bredvid mig och han börjar prata med mig och jag kände igen honom både till utseende och hans röst, jag sa att han verkade bekant. Då sa han att han hette Gerorg Stening och jag började skratta för han var arbetsledare på Gastherm när jag jobbade där 1985. Det var en trevlig stund och roligt att återse en gammal bas.

Efter en stund så dyker Leffa och kockis med familj upp men det visar sig att Mats och dom andra från Stockholm inte var med och det berodde på att Annika hade tappat sin plånbok och dom hjälpte henne tror jag (kom ihåg att det är retroaktiva berättelser ni får nu så det kan vara lite fel). Men jag tror att allt gick bra och att hon fick tillbaks sin plånbok.

Vi ställde oss i den långa kön in till fiket för nu var vi kaffe sugna och då ser jag Kenta komma på sin H-D med ett av sina barn bakpå men han vände och åkte iväg, jag fick höra att hans kompis hade det andra barnet på sin hoj och dom hade lite bråttom så dom vände för att det var så mycket folk och dom tyckte inte att dom hade tid att stå i kö så det fick vara.

Det blev som vanligt mycket prat och skoj som det alltid blir när vi träffas och efter ett par timmar så började det dra ihop sig och börja tänka på hemfärd. Dom följde mig till Kvarsebo och färjan och det blev ytterligare lite prat innan jag tog färjan över till Vikbolandet. Sen så tog jag E:22an hem för solen började gå ner och det började bli kallt i skuggan så jag brände på rätt så bra.

När jag kom hem var jag så kall så jag trodde aldrig att jag skulle få upp värmen igen även om jag hade stått länge i duschen.

Det var en trevlig tur som det brukar och det kommer fler.

Så dåligt av mig.

Den här säsongen så har jag varit riktigt dålig på att skriva här på bloggen fastän det har blivit många fina turer med hojarna. Jag får helt enkelt lägga inlägg retroaktivt. Det första ska jag försöka lägga in ikväll men först måste jag ut och vara skogsarbetare en stund.

Årets första tur.

I lördags den 24 mars så tog vi min mc och gav oss ut på årets första tur och det bar iväg till Oscarshäll för att möta Leffa och hans bror.

Vi startade kl 1100 och det var spännande innan vi kom ut på asfalten, grusvägen var så lerig att det var svårt att ta sig ut men vi hade bestämt oss för att prova och det gick bra.

Vi tog E22:an upp för vi skulle spara tid, vi har ju våran hund som vi inte kan lämna ensam för länge, den vägen är ju inte den roligaste att åka men då fick den duga för det var ju första turen och då njuter man av det mesta.

När vi väl var framme så hade Leffan redan kommit fram men hans bror kom en liten stund efter oss, han hade ju åkt från Eskilstuna. Vi köpte fika och satt och pratade nästan 2 timmar och det är ju hur roligt som helst speciellt när man kan skoja om det mesta och man har trevligt sällskap.

Sen så bar det iväg hem och till vår förvåning så frös vi aldrig under turen men så var vi ordentligt påklädda för att undvika det.

Det är något speciellt med den första turen varje år, man letar fram sin utrustning och tar på sig, går ut och startar hojen, sätter sig på och åker iväg med ett fånigt leende, följer vägen och är hur lycklig som helst, går inte att förklara i ord, måste upplevas.

Det känns som livet börjar igen efter vinterns elände, man blir glad och ser fram emot alla turer som man ska göra under säsongen och allt folk som man träffar ute på vägarna och alla fikastunder det blir ihop med kompisar, nej det kan inte blir så mycket bättre.

Nu blir det ett litet bakslag i vädret med kyla och risk för snö i ett par dagar men vi får ha överseende med det för våren var ju ovanligt tidig och april brukar ju jäklas lite.

Att höra Mean Streaken mullra är ju lycka bara det.

Kerstin har kört i nästa 3 veckor ute på grusvägen här hemma för att hämta posten.

 

Säsongen 2012 igång.

Nu får man väll säga att säsongen är igång för idag så tog vi ut hojarna och har tvättat av dom. Frugan kunde inte hålla sig så hon tog hojen och åkte och hämtade posten innan hennes hoj blev tvättad. Det är så lerigt på vägen bitvis så det tar några dagar till innan vi kan ge oss ut på någon tur.

Men vilken härlig känsla det är att ta ut dom och göra den obligatoriska tvätten så här i början, lika roligt varje år. Idag så blev det bara grovtvätt men imorgon så kommer det att bli lite puts så dom skiner, det var så kallt i vindarna så det var inte skönt efter en stund men imorgon så blir det ju varmare igen.

Nu ser man fram emot att ligga ute på vägarna och och bara njuta av livet, träffa kompisarna som åker hoj och ta turer tillsammans, en fika på något härligt ställe, känna doften av koblaja och alla dofter som kommer nu på våren. Alla vackra vägar man kommer att åka på, vi har ju en otroligt vacker natur här i landet och det finns hur mycket som helst att åka och se och uppleva.

Ja nu börjar den roliga tiden på året och väl mött ute på vägarna den här säsongen alla hojåkare.