Igår så var det bestämt att jag skulle ringa en kompis mellan åtta och halv nio för vi skulle ta en tur till Kvarntorp och se om det var en backtävling, vad händer jo jag försover mig så det var bara att skicka ett sms att jag ställde in turen. Han hade redan startat när jag vaknade, det kändes trist eftersom vi inte åker så ofta tillsammans, men men det var bara att gilla läget. Jag bryggde mitt morgonkaffe och gick ut på facebook och kollade, där såg jag att Kockis, Gunilla och Leffa från Oxelösund skulle åka till Oscarshäll och fika och skulle starta kl 10:30. Så jag tänkte fasen jag sticker och överraskar dom. Jag frågade frugan om hon ville med men hon skulle stanna hemma och plantera blommor som vi hade inhandlat i fredags.
Jag tänkte att startar jag 9:30 så kan jag åka lugnt upp till Oscarshäll utan att behöva stressa. Pannan skulle tändas och jag gick ner och kastade in ved och tände upp, gick upp till sovrummet för att klä på mig och när jag var färdig med det så skulle jag gå ner i pannrummet för att se att elden hade tagit sig, öppnar källardörren och där var det precis tjockt med rök, det hade bildats en luftficka i skorsten så all rök åkte in i källaren istället. Det var bara att fixa det innan jag stack och givetvis så tog det en stund så jag blev försenad, kom inte iväg förrän kl 10:00 så det blev att ta E22:an istället för småvägar som jag hade planerat i mitt huvud.
Det var underbart väder men vägen är ju så jäkla tråkig så jag blåste på rätt så bra för att köra in lite tid, det var många hojar ute och åkte i det vackra vädret så man fick hälsa mycket.
När jag hade ca 1 km kvar till Söderköping så var det ett kraftigt gupp i vägen och när jag åkte över det så skramlade det till som fasen och jag tänkte att nu tappade jag skyddsplåten som jag hade satt dit för kylaren, men jag kunde inte stanna just där så jag åkte vidare till macken för jag skulle tanka. Där såg jag att plåten satt kvar och gick runt hojen och fick se att jag hade tappat nummerplåten, skitbra, vad fan gör jag nu, jag tankade och funderade på om jag skulle fixa något provisoriskt och bara skriva regnummret på, då tänkte jag och kunde inte komma på vad fan jag hade för regnummer på hojen så jag bestämde att jag åker tillbaks och ser om jag hittar plåten även om jag hade tidsbrist det var ju trots allt inte så långt att åka och jag hade tur, där låg plåten så det var bara att trycka dit den igen, den hade hoppat ur hållaren så att den kan inte ha varit ordentligt ditsatt från början.
När plåten var ditsatt igen så var det bara att åka vidare genom Söderköping och Norrköping vilket tog tid för det var mycket trafik och jag satt på hojen och det började bli varmt som fasen.
Efter mycket om och men så kom jag fram till Oscarshäll och parkerade hojen och började klä av mig utrustningen och såg kockis ställa sig upp och titta åt mitt håll, dom hade hört och sett mig när jag kom mullrande upp för backen och hade sagt att var inte det där Palle och det var det ju.
Vi satt och fikade och pratade ett bra tag, det finns ju så jäkla mycket att prata och skoja om när man träffas.
Sen efter någon timme så bestämde vi att vi skulle åka till Kvarsebo och äta en glass och skvallra vidare där.
Gunilla tog täten och ledde oss galant till målet som är så vackert, där fick några av oss lov att lätta på trycket för det hade ju blivit ett par koppar kaffe och lite vatten i Oscarshäll.
Vi köpte glass och satte oss vid ett bord på strandkanten och bara njöt av sällskapet och glassen, skratten var många och vi konstaterade att det är hojåka som är meningen med livet, Kockis, Leffa och jag hade ju åkt hoj tidigare i livet på 80-talet men av olika anledningar sålt dom men sedan hade ju suget kommit tillbaks, vi diskuterade om det var en 40 års kris för vi var alla runt 40 eller mer när vi återupptog intresset, det får vara vad det vill men nu så har vi så jäkla roligt och vi konstaterade att man njuter mer idag än vad man gjorde på det glada 80-talet. Leffa åkte på Trajjan och jag bara garvade när han sa att det är härligt att åka custom, han åker touringhoj i vanliga fall men dom senaste veckorna så har han åkt custom och börjat gilla det och det är ju inte så konstigt för det är en underbar känsla att tuffa fram i lugnt tempo.
Vi satt bra länge i Kvarsebo och pratade och skrattade och det var precis som att ingen ville bryta upp även om det fanns anledning till det, dom andra skulle på gillfest på kvällen och jag hade saker inplanerat här hemma. När vi satt och njöt av glassen så ringde Kerstin och sa att Kenta en gammal kompis hade ringt och undrat om vi var hemma, han skulle till Västervik och hade tänkt sig att stanna till hon oss och fika men eftersom att jag inte var hemma så fick det bli en annan gång.
Efter glassen och många goda skratt så var det ändå dags att ge sig av åt olika håll, jag mot Kila och dom andra mot Oxelösund så vi bröt upp och jag tog färjan över till Vikbolandet och åkte vidare till Söderköping, jag tog inte färjan över Stegeborg utan tog den andra vägen så jag kom ut på E22:an ovanför Söderköping, jag skulle ju in på Willys och handla. När de var gjort så var det bara att ge sig ut på den tråkiga vägen och vrida på rullen för klockan började bli mycket.
När jag kom ner till Björnsholm så möter jag en hoj och det var en likadan som Kenta har och jag tänkte att var det inte han, jag ringde efter någon timme när jag hade kommit hem och fått fläskfile och klyftpotatis av Kerstin och visst var det han och han var på väg hem till Norrköping, han hade inte känt igen mig men skrattade åt det hela när jag sa att det var mig han hade mött. Vi bestämde att nästa gång han ska söderöver eller Kerstin och jag norrut så ska vi höra av oss till varandra och se om vi inte kan åka lite tillsammans.
På kvällen så kom Uffe och Camilla med hennes hoj på släpkärra för jag har lovat att gå igenom den åt Camilla och se om jag kan få fart på den åt henne, den har stått i många år i hennes farsas garage i Oskarshamn och hon är sugen på att börja köra igen, vi får väll se om jag får någon ordning på den, det tror jag nog inte är så stort problem, vi får se.
Jösses vilket långt inlägg det här blev men det blir väll så när man har mycket att berätta och vill dela med sig av härliga upplevelser, jag hade inte en tanke på att ta kort så jag har inga att lägga ut.
Tack alla vänner för en härlig dag och jag hoppas att det blir en snart igen.
Meningen med livet= hoj.
