Fick ett ryck.

Igår så hade jag en tid hos läkaren klockan 14:30 för jag misstänkte att jag har fått borrelia och frugan tjatade på mig att jag skulle ringa vårdcentralen. När jag var hos doktorn så visade jag rodnaden och han sa att han köpte min teori om borrelia och att det var skönt med en lätta diagnoser ibland, han skrev ut antibiotika som jag ska äta nu i tio dagar.

Jag hade tagit hojen för att jag fick ett ryck när jag var hemma om att jag tar hojen och åker upp och hälsar på farsan i Oxelösund när jag var färdig. Klockan var tre när jag hade hämtat medicinen på apoteket i Gamleby. Jag konstaterade att det skulle bli lite snålt om tid så jag tog tråk vägen e22 upp till Söderköping för att spara lite tid. Det tog 45 minuter upp och det var bra jobbat tycker jag med tanke på att det var mycket trafik, det är ju semester tider nu. När jag kom till Söderköping så svängde jag av mot Ö husby och Kvarsebo färjan, jag var så uttråkad på e22:an så det fick bli så. Vägarna på Vikbolandet är riktigt fina och jag rullade på mot färjan och kände doften från klöverfälten, underbar doft från nyslaget hö och lite koblaja då och då, kan inte bli bättre.

När jag kom fram till färjan så la den precis till när jag kom så det var i stort sett bara att rulla på, det kom ett gäng till med hojar efter en liten stund och det var verkligen blandad kompott på märken och stilar, helt rätt, man åker på det man gillar och är inte styrd av märket, gillar inte det där att man ska behöva välja sitt umgänge på grund av vad dom har för hoj inte alls min grej. Jag är förvisso med i Vulcan riders men när jag såg och fick höra hur deras syn på andra hojar är så går dom bort för mig, droppen var när en jobbarkompis som är med tyckte att jag och frugan som åker Suzuki kunde hänga med på deras årsträff men frugan var tvungen att parkera utanför området bara för hon inte åker en vulcan hoj. Skulle man ha en sådan syn på andra hoj åkare så skulle jag ju inte ha träffat alla dom härliga knuttar och knuttor som jag har lärt känna nu och har riktigt trevligt tillsammans med.

När vi kom iland på andra sidan så tog jag mig en liten fikarast och satt i solen och njöt en stund, det var ett par som var ute på cykelsemester och dom hade cyklat från Holland, starkt jobbat. Efter fikat så åkte jag utflyktsvägen mot Nävekvarn, krokig och härlig för att därifrån styra in mot min hemstad Oxelösund. Slogs av tanken hur vackert det är där på sommaren med skärgården så det blev en liten runda för att se lite hur det såg ut.

Jag gick upp till farsan och han blev så glad när jag kom, han satt i dagrummet tillsammans med andra boende på hemmet, vi fikade och pratade en stund och jag riktigt såg hur glad han var för mitt besök, det känns så bra att kunna göra någon så glad med så lite som att bara hälsa på.

När jag åkte därifrån så tog jag en sväng till gamla Oxelösund för att titta lite och det var vackert som vanligt, efter det så åkte jag förbi färjeläget och där passerade jag kockis hus och dom satt på altanen och såg mig mullra förbi och vinkade, jag hade tyvärr inte tid att stanna, det får bli en annan gång.

Jag passade på att göra en gamling till jätteglad för jag åkte upp en sväng till svärmor i Nyköping och pratade en liten stund.

Klockan var strax före åtta på kvällen när jag åkte från svärmor och tänkte att jag skulle ta gamla e4:an till Oscarshäll och ta en macka där för nu började jag bli hungrig, vad ser jag jo dom hänvisade mig ut på nya e4:an, motorväg, fy fan vad trist men dom håller väll på med vägarbete, har för mig att det stod skyltar om det sist jag åkte där. Okey det var bara att bita i det sura äpplet och gasa på så att man kunde lägga milen bakom sig, jag svängde av vid Stavsjö och hade inte långt kvar till min efterlängtade macka. När jag kommer fram så är det ju förstås stängt. Jaha då fick man ju tänka lite och körde mot Norrköping och tog en hamburgare på Max och det smakade ju inte illa kan jag lova.

Nu var klockan 21:45 så jag tog snabbaste och kortaste vägen hem och det fick bli ytterligare 2 mil motorväg till Norsholm där jag svängde av mot Gistad och Åtvidaberg, ytterligare en härlig väg med sina dofter. Men nu var ju timmen sen och det hade börjat att bildas dimmor över fälten och det var riktigt kallt att köra igenom så när jag var framme i Åtvidaberg så var jag tvungen att stanna vid macken för att värma mig lite och passade på att ta en kaffe också, ingen höjdare men det gick.

Dom sista tre milen hem var det rätt så mörkt så det var bara att ta det lugnt och hålla utkik efter vilt, det är hur mycket som helst längst den vägen och jag fick se hjort,rådjur, räv,grävling,älg och vildsvin, rätt så bra utdelning.

Väl hemma så var klockan nästan halv tolv fick jag smultron av frugan som hade varit ute och plockat det på dagen och det kunde inte ha varit en bättre avslutning på dagen som var härlig förutom motortrafikleder och motorvägar.

Det blev en lång dag i sadeln och ca 40 mil.

I eftermiddag så ska vi på hojträff i Fagerdal återkommer om det senare i kväll.

Ha det.

   

1:a maj.

Jag hade pratat med några kompisar om att träffas på Oscarshäll på 1:a maj för dom skulle ner och se på kortegen så vi tänkte att det är ju ett bra tillfälle att träffas över en fika. Jag chattade med Kenta som bor i Norrköping och berättade om vad som skulle hända och vi sa att vi skulle träffas och att det skulle bli roligt för man ses ju inte för ofta.

Jag tog hojen och åkte upp på småvägar och tog Kvarsebo färjan över Bråviken för att möta upp dom andra. Det visade sig att jag var först på plats vilket inte händer för ofta, jag tycker att jag ger mig av i god tid men lik förbannat så är dom andra redan på plats när man kommer fram men inte den här gången.

Det var många motorcyklar på plats och det var väntat för kortegen är populär och det var ju fint väder. Jag satt och väntade på dom andra på min hoj på parkeringen och då ställer sig en kille bredvid mig och han börjar prata med mig och jag kände igen honom både till utseende och hans röst, jag sa att han verkade bekant. Då sa han att han hette Gerorg Stening och jag började skratta för han var arbetsledare på Gastherm när jag jobbade där 1985. Det var en trevlig stund och roligt att återse en gammal bas.

Efter en stund så dyker Leffa och kockis med familj upp men det visar sig att Mats och dom andra från Stockholm inte var med och det berodde på att Annika hade tappat sin plånbok och dom hjälpte henne tror jag (kom ihåg att det är retroaktiva berättelser ni får nu så det kan vara lite fel). Men jag tror att allt gick bra och att hon fick tillbaks sin plånbok.

Vi ställde oss i den långa kön in till fiket för nu var vi kaffe sugna och då ser jag Kenta komma på sin H-D med ett av sina barn bakpå men han vände och åkte iväg, jag fick höra att hans kompis hade det andra barnet på sin hoj och dom hade lite bråttom så dom vände för att det var så mycket folk och dom tyckte inte att dom hade tid att stå i kö så det fick vara.

Det blev som vanligt mycket prat och skoj som det alltid blir när vi träffas och efter ett par timmar så började det dra ihop sig och börja tänka på hemfärd. Dom följde mig till Kvarsebo och färjan och det blev ytterligare lite prat innan jag tog färjan över till Vikbolandet. Sen så tog jag E:22an hem för solen började gå ner och det började bli kallt i skuggan så jag brände på rätt så bra.

När jag kom hem var jag så kall så jag trodde aldrig att jag skulle få upp värmen igen även om jag hade stått länge i duschen.

Det var en trevlig tur som det brukar och det kommer fler.

Årets första tur.

I lördags den 24 mars så tog vi min mc och gav oss ut på årets första tur och det bar iväg till Oscarshäll för att möta Leffa och hans bror.

Vi startade kl 1100 och det var spännande innan vi kom ut på asfalten, grusvägen var så lerig att det var svårt att ta sig ut men vi hade bestämt oss för att prova och det gick bra.

Vi tog E22:an upp för vi skulle spara tid, vi har ju våran hund som vi inte kan lämna ensam för länge, den vägen är ju inte den roligaste att åka men då fick den duga för det var ju första turen och då njuter man av det mesta.

När vi väl var framme så hade Leffan redan kommit fram men hans bror kom en liten stund efter oss, han hade ju åkt från Eskilstuna. Vi köpte fika och satt och pratade nästan 2 timmar och det är ju hur roligt som helst speciellt när man kan skoja om det mesta och man har trevligt sällskap.

Sen så bar det iväg hem och till vår förvåning så frös vi aldrig under turen men så var vi ordentligt påklädda för att undvika det.

Det är något speciellt med den första turen varje år, man letar fram sin utrustning och tar på sig, går ut och startar hojen, sätter sig på och åker iväg med ett fånigt leende, följer vägen och är hur lycklig som helst, går inte att förklara i ord, måste upplevas.

Det känns som livet börjar igen efter vinterns elände, man blir glad och ser fram emot alla turer som man ska göra under säsongen och allt folk som man träffar ute på vägarna och alla fikastunder det blir ihop med kompisar, nej det kan inte blir så mycket bättre.

Nu blir det ett litet bakslag i vädret med kyla och risk för snö i ett par dagar men vi får ha överseende med det för våren var ju ovanligt tidig och april brukar ju jäklas lite.

Att höra Mean Streaken mullra är ju lycka bara det.

Kerstin har kört i nästa 3 veckor ute på grusvägen här hemma för att hämta posten.

 

En riktigt lyckad dag trots allt.

Igår så var det bestämt att jag skulle ringa en kompis mellan åtta och halv nio för vi skulle ta en tur till Kvarntorp och se om det var en backtävling, vad händer jo jag försover mig så det var bara att skicka ett sms att jag ställde in turen. Han hade redan startat när jag vaknade, det kändes trist eftersom vi inte åker så ofta tillsammans, men men det var bara att gilla läget. Jag bryggde mitt morgonkaffe och gick ut på facebook och kollade, där såg jag att Kockis, Gunilla och Leffa från Oxelösund skulle åka till Oscarshäll och fika och skulle starta kl 10:30. Så jag tänkte fasen jag sticker och överraskar dom. Jag frågade frugan om hon ville med men hon skulle stanna hemma och plantera blommor som vi hade inhandlat i fredags.

Jag tänkte att startar jag 9:30 så kan jag åka lugnt upp till Oscarshäll utan att behöva stressa. Pannan skulle tändas och jag gick ner och kastade in ved och tände upp, gick upp till sovrummet för att klä på mig och när jag var färdig med det så skulle jag gå ner i pannrummet för att se att elden hade tagit sig, öppnar källardörren och där var det precis tjockt med rök, det hade bildats en luftficka i skorsten så all rök åkte in i källaren istället. Det var bara att fixa det innan jag stack och givetvis så tog det en stund så jag blev försenad, kom inte iväg förrän kl 10:00 så det blev att ta E22:an istället för småvägar som jag hade planerat i mitt huvud.

Det var underbart väder men vägen är ju så jäkla tråkig så jag blåste på rätt så bra för att köra in lite tid, det var många hojar ute och åkte i det vackra vädret så man fick hälsa mycket.

När jag hade ca 1 km kvar till Söderköping så var det ett kraftigt gupp i vägen och när jag åkte över det så skramlade det till som fasen och jag tänkte att nu tappade jag skyddsplåten som jag hade satt dit för kylaren, men jag kunde inte stanna just där så jag åkte vidare till macken för jag skulle tanka. Där såg jag att plåten satt kvar och gick runt hojen och fick se att jag hade tappat nummerplåten, skitbra, vad fan gör jag nu, jag tankade och funderade på om jag skulle fixa något provisoriskt och bara skriva regnummret på, då tänkte jag och kunde inte komma på vad fan jag hade för regnummer på hojen så jag bestämde att jag åker tillbaks och ser om jag hittar plåten även om jag hade tidsbrist det var ju trots allt inte så långt att åka och jag hade tur, där låg plåten så det var bara att trycka dit den igen, den hade hoppat ur hållaren så att den kan inte ha varit ordentligt ditsatt från början.

När plåten var ditsatt igen så var det bara att åka vidare genom Söderköping och Norrköping vilket tog tid för det var mycket trafik och jag satt på hojen och det började bli varmt som fasen.

Efter mycket om och men så kom jag fram till Oscarshäll och parkerade hojen och började klä av mig utrustningen och såg kockis ställa sig upp och titta åt mitt håll, dom hade hört och sett mig när jag kom mullrande upp för backen och hade sagt att var inte det där Palle och det var det ju.

Vi satt och fikade och pratade ett bra tag, det finns ju så jäkla mycket att prata och skoja om när man träffas.

Sen efter någon timme så bestämde vi att vi skulle åka till Kvarsebo och äta en glass och skvallra vidare där.

Gunilla tog täten och ledde oss galant till målet som är så vackert, där fick några av oss lov att lätta på trycket för det hade ju blivit ett par koppar kaffe och lite vatten i Oscarshäll.

Vi köpte glass och satte oss vid ett bord på strandkanten och bara njöt av sällskapet och glassen, skratten var många och vi konstaterade att det är hojåka som är meningen med livet, Kockis, Leffa och jag hade ju åkt hoj tidigare i livet på 80-talet men av olika anledningar sålt dom men sedan hade ju suget kommit tillbaks, vi diskuterade om det var en 40 års kris för vi var alla runt 40 eller mer när vi återupptog intresset, det får vara vad det vill men nu så har vi så jäkla roligt och vi konstaterade att man njuter mer idag än vad man gjorde på det glada 80-talet. Leffa åkte på Trajjan och jag bara garvade när han sa att det är härligt att åka custom, han åker touringhoj i vanliga fall men dom senaste veckorna så har han åkt custom och börjat gilla det och det är ju inte så konstigt för det är en underbar känsla att tuffa fram i lugnt tempo.

Vi satt bra länge i Kvarsebo och pratade och skrattade och det var precis som att ingen ville bryta upp även om det fanns anledning till det, dom andra skulle på gillfest på kvällen och jag hade saker inplanerat här hemma. När vi satt och njöt av glassen så ringde Kerstin och sa att Kenta en gammal kompis hade ringt och undrat om vi var hemma, han skulle till Västervik och hade tänkt sig att stanna till hon oss och fika men eftersom att jag inte var hemma så fick det bli en annan gång.

Efter glassen och många goda skratt så var det ändå dags att ge sig av åt olika håll, jag mot Kila och dom andra mot Oxelösund så vi bröt upp och jag tog färjan över till Vikbolandet och åkte vidare till Söderköping, jag tog inte färjan över Stegeborg utan tog den andra vägen så jag kom ut på E22:an ovanför Söderköping, jag skulle ju in på Willys och handla. När de var gjort så var det bara att ge sig ut på den tråkiga vägen och vrida på rullen för klockan började bli mycket.

När jag kom ner till Björnsholm så möter jag en hoj och det var en likadan som Kenta har och jag tänkte att var det inte han, jag ringde efter någon timme när jag hade kommit hem och fått fläskfile och klyftpotatis av Kerstin och visst var det han och han var på väg hem till Norrköping, han hade inte känt igen mig men skrattade åt det hela när jag sa att det var mig han hade mött. Vi bestämde att nästa gång han ska söderöver eller Kerstin och jag norrut så ska vi höra av oss till varandra och se om vi inte kan åka lite tillsammans.

På kvällen så kom Uffe och Camilla med hennes hoj på släpkärra för jag har lovat att gå igenom den åt Camilla och se om jag kan få fart på den åt henne, den har stått i många år i hennes farsas garage i Oskarshamn och hon är sugen på att börja köra igen, vi får väll se om jag får någon ordning på den, det tror jag nog inte är så stort problem, vi får se.

Jösses vilket långt inlägg det här blev men det blir väll så när man har mycket att berätta och vill dela med sig av härliga upplevelser, jag hade inte en tanke på att ta kort så jag har inga att lägga ut.

Tack alla vänner för en härlig dag och jag hoppas att det blir en snart igen.

Meningen med livet= hoj.

 

En tur till Nyköping/Oxelösund.

Idag så fyllde frugan år och det firade vi med en tur upp till Svärmor på hojen för att fika. Vi tog E22:an upp och stannade i Valdemarsvik och tankade och tog en korv.

Sen så gjorde vi första stoppet uppe i Oscarshäll och stod och tittade på den vackra utsikten över Bråviken.

 Därifrån så tog vi gamla E4:an, samma väg vi tog när vi från hojen träffades och åkte hem till Leffa och fikade, den gången som det visade sig finnas trottoarknuttar bland oss,hehe.

Vi tog en runda till Oxelösund och kollade runt lite och när vi är på väg tillbaks till Nyköping så möter vi Leffa och hans fru Annelie på motorvägen men han så inte oss, han behöver nog en blindkäpp, haha.

När vi väl kom upp till svärmor så blev hon så överraskad för hon visste inte att vi skulle komma och hon är dålig just nu men blev riktigt glad åt besöket. Jag gick ner till konditori Birigers och köpte 3 st bakelser sen så satt vi på balkongen och fikade i solskenet, det var varmt och skönt och svärmor var så glad att vi var där och hon sa att hon kommer att leva länge på det, tänk att så lite kan göra så mycket.

  Jag pratade lite med Leffan i telefon och han hade varit i Strängnäs och shoppat.

När vi sedan åkte hemåt så tog vi en paus i Oscarshäll igen och det var inte mindre hojar än det var tidigare på dagen, alla verkar ha varit ute och åkt i det vackra vädret.

Vi hade precis passerat Valdemarsvik då var det blött på vägen, det hade regnat och vi hade mulet hela återstående vägen hem och när vi hade klivit innanför dörren så tog det 2 minuter så började det regna här hemma.

Nu sitter vi glada och nöjda här hemma efter en runda på 36 mil, det är livet att åka hoj men frugan är lite öm om sin bak, mean streaken är inte direkt gjord för passagerare.

 

Ytterligare en dag…….

……utan hoj åkning, det hade varit perfekt för solen skiner så fint och det är redan 11 grader varmt så det hade inte varit helt fel att tagit hojen och åkt och fikat på något härligt fik någonstans. Jag gillar det med hojlivet att man åker några mil stannar och fikar och pratar och skrattar en stund och sedan så åker man vidare. Jag har i nästan alla år jag har åkt hoj varit ute och åkt själv med frugan bakpå men jag började åka med andra för ett par år sedan när en jobbarkompis och jag tog en tur tillsammans och sedan så har det rullat på och utökats, speciellt förra året när jag kom i kontakt med andra knuttar på forumet. Vi var ju ute förra helgen, jag startade härifrån och ett par killar startade i Stockholm och vi möttes på fiket i Oscarshäll. Det bevisar ju att man vill träffas och åka tillsammans, jag fick ju åka 37 mil den dagen och Stockholmarna fick åka lite längre. Gemenskapen är rolig och viktig så nu har mitt hoj åkande blivit så mycket roligare. 

Rota i garderoben.

Nu ska jag gå upp och rota runt i garderoben efter lite varma kläder som jag kan ha på mig imorgon när jag åker till Osckarshäll. Jag har bra kläder men det gäller att hitta dom.

Det verkar bli bra uppslutning även om det blir lite halvkyligt och det är ju roligt. Av det folket som har anmält intresse för turen så har jag ju bara träffat 4 av dom så det kommer att bli trevligt att få träffa dom andra som man bara har haft kontakt med på forumet.

Jag ser fram emot en lite kylig dag men en trevlig sådan.

SUCK.

Det är inte mycket till hojväder idag heller, grått och kallt, men på Söndag så blir det kul att träffa alla andra uppe på Oscarshäll. Tommy och jag har bestämt att vi ska mötas i Åtvidaberg och åka tillsammans upp till målet, det blir nog småvägar upp till Söderköping men vi tar det lugnt för man vet ju inte hur det är med gruset på dom mindre vägarna, om dom har sopat upp det eller inte. Tommys sambo ska med på turen hon med på sin hoj det blir trevligt men frugan ska inte med den här gången men det kommer ju att gå flera tåg i sommar.

SKA BLI SKITROLIGT.

Nu blir det tvätt av hojarna.

Jag sitter med en kopp kaffe nu och ska ut och tvätta hojarna sen. Jag spolade av dom igår och dom blev ju renare än jag trodde av bara det men det är ju lite fläckar som man vill bli av med, så fram med tvättsvampen och och hinken för nu ska det fejas.

Jag ser verkligen fram emot helgen träff med dom andra från hojen.nu, jag har ju inte träffat dom sedan förra sommaren med ett undantag, det är en kille som bor i Oxelösund som jag har varit och fikat hos en gång när jag hälsade på farsan. Det ska bli skitroligt och jag hoppas att det blir så många som möjligt och vi ska träffas på fiket som heter Oscarshäll men en vacker utsikt över Bråviken.