Förra torsdagen så tog frugan och jag våra hojar och åkte hem till Tommy och Biggan som bor ca 6 mil härifrån i Fågelkulla som ligger mellan Rimforsa och Ulrika kan man säga. Kerstin ville så gärna köra den vägen som är så härligt vacker och kurvig. Jag hade ju nästan åkt hela vägen på måndagen till Trollegater för fotografering men nu skulle det bli ytterligare någon mil.
Resan gick bra som vanligt och väl framme så blev det ett par timmar ute på altanen med kaffe och mycket prat och skratt. Dom liksom vi bor ute på landet och det är så härligt.
Vi tog samma väg hem som dit och vi satt på våra hojar och njöt till fullo av livet, vi åkte den vanliga vägen över Björkfors och vidare mot Drabo och Tyllinge, det är konstigt att man aldrig tröttnar på den vägen men det beror nog på att det är så vackert även om vägen i sig kunde vara i bättre skick men det är inte så illa ändå, lite knölar här och där men det står man ut med.
På fredagen så startade vi med en tur som gick mot Loftahammar, vi åkte mot Överum och vidare mot Edsbruk på en väg som går över Stora Björka, krokigt och vackert som det ska vara. Vi stannade vid Tindered för att få oss en matbit innan vi fortsatte och det smakade bra, mätta och belåtna så åkte vi mot Helgenäs för att ta bakvägen till Loftahammar, det är också en väldigt vacker väg med många kurvor och det går upp och ner hela tiden, underbart.
Framme i Loftahammar så passade Kerstin på att handla lite innan vi bestämde oss för att åka till Lofta för att fika, det ligger ju på vägen hem och vi stannade vid caféet som ligger i en gammal folkskola, det är så mysig miljö så dit åker man gärna och ofta.
När vi väl var hemma igen så var vi så nöjda med dagen och det kan inte bli mycket bättre.
Helgen blev upptagen med annat så det hanns inte med någon tur då.
Jag har åkt motorcykel två dagar till jobbet nu och det konstiga är att jag börjar gillamörkerkörningen som jag inte har gillat förut. En tanke slog mig häromdagen och jag tänkte att är det större risk att det hoppar upp något vilt framför mig när jag kommer med hojen än när jag åker bil och svaret är ju enkelt och det är nej varför skulle det vara det, det är nog snarare tvärtom för hojen låter mera och dom blir förvarnade att nu kommer det något och vi drar oss undan lite och jag kör lugnt och är uppmärksam på omgivningen. Det är faktiskt njutbart att sitta på hojen i mörkret och rulla fram genom det sovande landskapet, ja dom flesta sover ju vid den tiden på dygnet när jag är på väg hem. Man glider fram i lystets sken och plötsligt så kommer man in i dimma en bit och det blir riktigt friskt och kyligt, man undrar vad som finns bakom nästa kurva och det brukar ju vara som vanligt inga överraskningar utan bara man bara njuter av livet. Lustigt vad tankar kan göra med en, varför oroa sig om att det skulle vara annorlunda än när man åker bil för det händer inte ofta att jag måste panikbromsa för vilt när jag åker bil och nu känner jag mig trygg även på hojen i mörkret bara man kör förståndigt och är vaken på vad som händer ute i naturen och skulle det stå en älg på vägen så får jag väll stanna och klappa till den så den flyttar på sig. Det blir ju mörkerkörning i natt med.
Ha det bra.