Ikväll så körde frugan själv ner till träningsplatsen och det så bra och kontrollerat ut på den dåliga grusvägen. Hon tar det lugnt och förhastar sig inte på något sätt. Jag åkte bakom på min egen hoj och tyckte att det var lite smådjävligt med den som var stor och tung och jag kan tänka mig att hon känner likadant på sin.
Hon är ju så pass mycket mindre än mig så förhållandena mellan förare och hoj kan jag tänka mig att det blir detsamma. Men hon körde fint ner till vändplan och där nere så började hon köra i åttor och dom blev mindre och mindre för varje gång.
Jag ser framsteg varje dag och det känns fint, jag blir glad av att se henne på hojen, vet inte varför men fan det är en lyckokänsla som jag har svårt att beskriva.