Nu har vi övningskört ett par gånger sedan jag skrev om det sist.
Igår så åkte vi till skolan i Överum så att Kerstin kunde öva bromsteknik på skolgården där det är asfalt och jag såg när hon tränade att det gick fortare och fortare hon blev modigare ju mer hon tränade och jag blev orligare och oroligare ju fortare det gick, nej då det blev jag inte det såg riktigt bra ut och jag blir glad av dom framsteg hon gör.
Imorse så gav vi oss ut på lite landsvägskörning, hon hade lite ont i kroppen sa hon så hon förberedde mig på att det kanske inte skulle bli en så lång tur och det är ju helt okay för det ska ju inte vara smärtsamt att åka. Hon sa till mig att hon kanske skulle orka till Karlshult och att vi kanske skulle vända där, vad händer när vi kommer dit tror ni? jo hon växlar ner och bränner iväg mot Gamleby och jag bara satt på min hoj bakom och skrattade och tänkte att det där är allt mitt lilla busfrö.
När vi kom fram till Stångeland strax utanför Gamleby så stannade vi och pratade en stund och då ville hon att vi skulle åka mot Kisa och svänga in på grusvägen som ligger ca 1,5 mil från Stångeland och ta våran så kallade bakväg hem. När vi startade mot Kisa så startar hon hojen och drar iväg, där står jag och håller på att knäppa hjälmen och hade inte fått på mig handskarna, jag tänkte va fan gör hon men det var ingen fara jag han ifatt, snacka om att vara ivrig och hon sa när vi kom hem att det hade varit riktigt roligt idag, hon känner sig säkrare och säkrare och det märks på körningen, snart så är det väll en burnis eller en wheelie när vi ska iväg och jag får börja käka piller.
Hon ökar hastigheten vart efter hon känner sig säkrare, idag så var hon uppe i 70 km/h på Kisa vägen, för ett par dagar sedan så gick det i 50 km/h för att hon vill inte köra fortare än att det känns bra och det är ju helt rätt inställning.
Det blev en runda på 5 mil fastän hon hade ont i kroppen och det är inte illa.
Det är riktigt roligt att övningsköra med frugan för hon gör framsteg och sen vet man ju inte vad hon hittar på nästa gång.
MEAN STREAK. 
Härligt att läsa om framstegen. Kerstin kommer nog att klara av det på ett galant sätt den dagen det är dags för uppkörning. Märks att hon brinner för det hela och hela tiden vill mer!