En lyckad resa!

Igår så hade vi bestämt att jag skulle ta hojen och åka upp till Oxelösund och hälsa på farsan och Jerker. Kerstin packade ner hjortkött, rådjurskött, svamp och kräftor som hon sa att jag skulle ge till Jerker och Carin. När jag se gav mig iväg så hade jag fan ingen lust att åka E22:an, den är ju så jäkla tråkig att åka hoj på, den fungerar bara som transportsträcka om man ska förflytta sig fort.

Jag valde att åka mot Åtvidaberg och vidare därifrån över Yxnerum till Ringarum, där kom jag ut på E22:an mot min vilja men det blev bara ett par mil upp till Söderköping där svängde jag av efter att jag hade åkt över Göta kanal ut på Vikbolandet mot Kvarsebofärjan.

När jag åkte iland i Kvarsebo så funderade jag om jag skulle åka över Jönåker eller Nävekvarn och det blev Nävekvarn och vidare därifrån till Oxelösund. Det blev en härlig tur på underbara hoj vägar i perfekt väder, inte för varmt och inte för kallt.

http://maps.google.se/maps/ms?msid=209644230445097433636.0004a7e51064dca401893&msa=0

När jag väl kom fram till Jerker och Carin så var Jerker ute och mätte på sin nya bil och Carin stod uppe på altanen och sa direkt att nog hördes det att jag kom och skrattade.

Dom blev glada över köttet och svampen och kräftorna som Kerstin hade skickat med. Dom hade redan förberett kaffe för dom vet ju att jag vill ha det när jag kommer och Carin hade bakat en sockerkaka som Jerker och jag slukade med behag, det var inte en smula kvar när vi var färdiga. Vi satt och pratade och skrattade ett par timmar men det kändes som fem minuter innan jag var tvungen att ge mig av till Farsan, Jerker skulle iväg och växla pengar för han ska skjutas sin son till Tyskland, grabben ska på en Scorpinons konsert nästa nere i München, det kallar jag att ställa upp på sin grabb.

Efter vi hade sagt hejdå till varandra så åkte jag hem till farsan och när jag parkerade utanför hans port så ser jag en gammal man komma gående sakta nerifrån Rönnen ett dagcenter för dementa och det var farsan, det gjorde lite ont i hjärtat och se hur sakta och försiktigt han gick. När han kom fram till porten så såg han mig och att se hur glad han blev när han såg och kände igen mig fick nästan tårarna att rinna på mig, han sken upp som en sol, usch nu kommer det allt en tår när jag skriver det här.

När vi kom upp till honom så var det dags för kaffe igen och jag hade köpt med mig mazariner som jag vet att han gilla, jag hade även köpt en blomma till honom.

Vi satt och pratade ett par timmar och jag tyckte att han såg mycket bättre ut än när vi var uppe förra gången, ok han var glömsk och så men verkade gladare på något sätt. Efter någon timme så kom hans förvaltare med lite kläder åt honom som hon hade köpt och hon sa att det var länge sedan som hon hade sett honom så glad. Det är otroligt att så lite kan göra så mycket. Förvaltaren gick nästa på en gång och när farsan och jag hade suttit och pratat ett par timmar så såg jag hur trött han började bli så jag beslutade mig för att ge mig av hemåt. Han skulle lägga sig i ett bad sa han, jag vet att han älskar att bada.

Vägen hem blev gamla E4:an mellan Nyköping och Getå och sen så tog jag E22:an från Norrköping till Björnsholm, jag ville hem så fort som möjligt för jag började bli lite trött och sen så började det bli sent och viltet börjar ju röra på sig. Jag var hemma strax efter kl 20 och det var skönt att komma hem till frugan och alla våra djur efter en lycka dag, det kändes bra att ha fått träffa Jerker och Carin som jag inte hade sett på över ett år och sedan så kändes det så jäkla bra att farsan blev så glad över att träffa mig, det har ju inte alltid låtit så i telefon när vi pratar med varandra, tvärtom.

När jag hade landat i fem minuter så var det bara att ta bilen och åka till Överum och handla lite och när vi kom hem därifrån så gjorde Kerstin en utsökt pizza, jag hade ju bara levt på kaffebröd hela dagen så det satt fint.