Det hela började på torsdagen, vi körde hem svärmor till Nyköping och hon var väldigt trött när vi skulle åka hem och sa att hon skulle vila en stund så vi for hemåt och det gick bra förutom att vi höll på att krocka med en älg nedanför Valdemarsvik men det gick bra, jag missade.
Vi var trötta när vi kom hem och gick och la oss runt midnatt och somnade fasen direkt men lugnet varade inte så läng för mellan halv tre och tre så ringer min svåger och säger att svärmor låg på sjukhuset och att det var alvarligt annars så hade dom ju inte ringt honom, dom var osäkra på hur det skulle gå. Så det var bara för oss att sätta oss i bilen och åka upp för han väntade på en taxi som skulle ta honom till sjukhuset, vi fixade allt snabbt och åkte iväg, när vi kom till Överum så ringde jag till honom för att säga att vi var på väg, han var redan på sjukhuset då och sa att allt gick bra och att vi inte behövde komma upp utan tyckte att vi skulle vända och åka hem vilket vi gjorde, hon hade reagerat bra på behandlingen och hade gott mod som vanligt krutgumman, hon hade haft svårt att andas, fick ingen luft.
På fredagen så hade vi bestämt att vi skulle ut och åka hoj, det hade vi gjort innan vi visste vad som hade hänt svärmor. Vi sa att vi tar hojen och åker upp och hälsar på henne istället för att åka söderut som vi hade planer på och det gjorde ju inget, vi fick ju åka hoj i alla fall.
Vi tog E22:an upp som är skittråkig men vi ville tjäna lite tid så det var bara att gasa på. Vi tog en matrast i Söderköping och åt raggmunk som smakade fint och mycket var det så man blev mätt också vilket är ovanligt när man äter ute.
När vi kom upp till sjukhuset så blev svärmor förvånad att vi dök upp igen, vi hade ju kört upp henne dagen innan men vi sa att vi skulle ju ändå ut på en tur så det blev till henne. Hon var väldigt trött så vi var inte där så länge men det kändes skönt att få träffa henne efter nattens oro.
Kerstin har pratat med henne flera gånger om dan sedan dess och det går framåt och det är positivt.
Vi beslutade att vi skulle ta vägen över Nävekvarn och Kvarsebo hem, det är en vacker och rolig väg att köra hoj på.
Vi tog en fika i Kvarsebo och satt och njöt av livet även om det inte kändes så roligt det som hade hänt. När vi sedan tog på oss utrustningen för att ta färjan över Bråviken så fick vi stå och vänta en evighet kändes det som, det visade att dom hade en halvtimmes matrast men vi kom ju över till Vikbolandet till slut och där så styrde vi mot Stegeborg för att ta den färjan över och vad tror ni händer, jo vi fick stå och vänta ytterligare en halvtimme på att den skulle gå.
Så när vi kom över så fick vi så lov att åka ut på E22:an igen för vi ville ju vara hemma innan det blev mörkt och så hade ju hundarna varit ensamma så länge så dom behövde ju ut och göra sitt.
Det är ju så förbannat tråkigt att köra dom stora transportvägarna med hoj så jag stod på rätt så bra ner till Tindered där vi stannade och tankade och jag måste säga att jag är nöjd med hojen dels för att det inte blir jobbigt när man står på rätt så bra och sedan för att jag såg att den inte hade dragit mer än 0,5 liter/mil fastän vi låg i 130-140 km/h i stora delar av tiden både upp till Nyköping och hem.
När vi väl var hemma så var det två jyckar som var glada att se oss och man blir så glad av det, dom betyder så mycket för oss. Vi var rätt så trötta eftersom vi knappt hade fått en blund i ögat på natten men vi var nöjda med dagen och att det gick framåt för svärmor, hon ger sig inte.