Vi tog våra hojar och gav oss ut på en liten tur till Överum för att handla. Det var en lite märklig känsla som jag har lite svårt att hitta ord till men det var en liten lyckokänsla att se Kerstin ligga framför på sin hoj och köra själv, jag kan bara njuta av den synen.
Vi åkte mot Överum och det var så härligt ute, solens gyllene sken, skön luft och naturens alla dofter. När vi hade varit inne och handlat så hade ju Kerstin glömt plånboken hemma och id-kortet låg ju i den så det var ju bara att åka hem istället för att åka en längre runda. Man kan ju undra om det inte var taktik för att slippa betala, det tror jag nog, så kallad kvinnlig list.
När vi var på väg hem så körde hon en extra runda över Tyllinge istället för att svänga in på våran grusväg vid Dalhem och det var jag ju glad för annars så hade det blivit en för kort runda, hojen hade ju knappt hunnit bli varm ju.
Det är så härligt att åka på kvällarna i det gyllene skenet från solen, det blir lite magiskt ljus och det känns så varmt, se sjöarna ligga spegelblanka, det blir så vackra vyer och här i trakten är det ju så vacker natur.