I dag så var vi tvungna att låta våran kära Donna somna in efter 13 år tillsammans med oss. Det är tvära kast i livet vill jag lova, igår så läste jag Kerstins inlägg på FB om hur härligt livet var tillsammans med Donna och hur mycket det gav, hur Donna hade gått omkring på gården och varit sitt gamla jag även om hon var blind nu. Det gjorde mig så otroligt glad och lycklig att läsa det, svårt att förklara. Och idag på morgonen blev hon akut dålig, hjärnblödning eller en propp.
Tack Donna för all glädje du har gett oss med dina galna upptåg och skratt du gett oss alla mysiga stunder när du bara har varit helt underbar, tröst som du gett oss i svåra stunder i livet genom att bara va.
Tårarna faller konstant på våra kinder idag och kommer nog att göra det länge, känner ett stort tomrum efter dig, ett gigantiskt hål som vi aldrig kommer att kunna fylla. En saknad som kommer att bestå för alltid, många härliga minnen och upptåg har du lämnat efter dig genom åren och det tackar vi dig för. Du kommer alltid att finnas i våra tankar.
R.I.P Donna.