Så var det dags att träffa ett par kompisar från vårat hoj gäng, vi hade bestämt att vi skulle höras av idag på förmiddagen och se hur vädret blev och det blev ju så vi skulle träffas på Lilla blå i Valdemarsvik.
Jag hade fått lite bestyr att fixa innan jag gav mig av, typ plocka disk och dammsuga. När det väl var gjort så var det dags att ge sig av och jag kände mig glad och förväntansfull.
Jag tog vägen som frugan och jag brukar åka till Valdemarsvik över Ukna och Skedshult, en skön väg att köra och det kändes riktigt bra i sadeln. Jag hade tur med vädret det var mulet hela vägen men regnet kom inte innan jag var vid Kårtorp en mil före Valdemarsvik, det var inte mycket så det gjorde ingen ledsen. Väl framme vid Lilla blå så visade det sig att jag var först men jag hade lagom fått av mig hjälmen så kom Danne och Leif rullande och Dannes tuta fungerade hörde jag.
Vi satte oss inne för ute var det inte så skönt, det blev ett par härliga timmar med mycket att prata om och det skrattades mycket ska ni veta, som vanligt med andra ord. Ja vad säger man om sådant jo det är livskvalitet på hög nivå, att man har vänner som sitter och åker från Stockholm och Oxelösund ner till Valdemarsvik för att träffas och fika och prata bort ett par timmar. Tiden rinner iväg fort när man har roligt så det började bli dags att bryta upp och ge oss av hemåt, men vi sa att vi snart skulle träffas igen och så får det bli.
Jag funderade på vilken väg jag skulle ta hem och beslutade mig för att åka över Hannäs och Rumma till Falerum och vidare mot Ukna och Överum.
Det regnade inte men det var så blött i luften till en början och grått, tittade man ut över sjöar och åkrar så var det lite dimma, men konstigt nog så njöt jag av varenda meter jag körde och jag fick in den där känslan som man får när allt bara stämmer och klaffar perfekt i körningen så jag körde på bra, inte galet fort men det var så härligt flyt så man ville inte att det skulle ta slut.
När jag kom fram till Ukna så gick jag in på affären och köpte en liter mjölk och fick lov att stoppa den innanför jackan får jag har inga väskor på hojen och det var inte skönt kan jag lova, en liter mjölk ur kyldisken kyler ner bra jag får komma ihåg det senare i sommar om det blir varmt och man ska ut och åka, man kan kalla det för AC för motorcyklister effektivt som fasen.
Resten av vägen hem gick lika fint och nu hade jag inte långt kvar och jag körde på i bra takt, lite fort kanske men vilken jäkla känsla när allt stämmer, kan inte beskriva det men det är så jäkla härligt.
Det blev en runda på 13 mil för mig men dom andra fick ju längre och ni ska inte tro att det räckte för Danne som hade åkt ända från Stockholm, han hade en tid att passa och när det var fixat så stack han ut på en runda med Runar och Monica, en del får aldrig nog tydligen, visst jag hade kunnat åkt mer men är så jäkla nöjd ändå med dagen.
Tack grabbar.
MEAN STREAK. 
Bra skrivet Palle. Lät som en mycket lyckad dag på hojen. Visst är det härligt när allt flyter på bara. Kommer in rätt, följer kurvan och kommer ut helt rätt. Sån känsla. Nästa kurva lika dant och nästa. Då vill man egentligen inte sluta. Vi träffade Danne på kvällen vid Nifsta. En samlingspunkt strax utanför Rimbo på Torsdagar med hojar och bilar. Många fina bilar. Är säkert bilar för ett par miljoner samlade vissa kvällar. En hel del hojar brukar också ställa upp sig. Kaffe, mackor och korv finns att köpa. Vi tog en tur med Danne mot Stockholm för att sedan ta oss hemåt på små vägar.
Tack Runar, ja det är en otrolig känsla när flytet infinner sig. Det kan vara roliogt att gå och titta på bilar som kommer till sådana samlingspunkter, man blir lite häpnad över hur mycket jobb som har lagts ner på vissa.