Igår så tog vi hojarna och åkte till Gamleby för att äta lite gott på hotellet. Jag kände mig så orkeslös men trodde att bara jag fick åka lite så skulle det bli bättre men inte då, nu är jag genomförkyld med hosta och ont i halsen, huvudvärk, en näsa som rinner som en vattenkran och feber. Jag hade sett fram emot en dag i sadeln tillsammans med frugan på underbara vägar som finns här i trakten men tji fick jag. Synd när det har blivit riktigt fint väder med sol och värme, men men inte mycket att göra åt det, bara att kurera sig så man kan åka igen om ett par dagar. Jag får njuta av vädret ute på gården så mycket jag orkar och hoppas det går över fort. Kanske jag går runt lite med kameran, spelar lite gitarr. Frugan är också dålig så vi går omkring och kraxar här bägge två. Är jag bättre imorgon så blir det Linköping för att kolla lite saker vi ska byta ut här hemma så den dagen går ju bort till det men vi får hoppas att vi är friska till helgen så man får ut lite av det vackra vädret på hojen.
Det blev en tur idag med, vi åkte till Åtvidaberg via Björkfors. Det blev mat på grillstugan som alltid levererar god mat. Det är bara för underbart ute nu med alla färger som blir när träden börjar få blad och träd som blommar, helt underbart att uppleva när man färdas genom vår vackra del av ett fantastisk vackert land. Ett plus är ju att nu är det riktigt skönt ute och det kommer att bli bättre och hålla i sig ett par veckor framåt, såg det när jag kollade prognosen förut idag. Visst det kan ändra sig men nu ser det lovande ut. Det kommer nog att bli många turer dom närmaste dagarna, vart vet jag inte men det spelar inte så stor roll bara man får åka och uppleva det vackra. Jag hoppas att vi snart kan möta upp några kompisar som bor långt från oss på en fika i Valdemarsvik, vi brukar göra det varje år och det är riktigt roligt och det är underbara vänner. Sen så har ju en kille och jag börjat med att träffas i min gamla hemstad Oxelösund för att ta en fika i Gamla Oxelösund, ett fantastiskt ställe vid havet, det är många minnen man har från sin barndom där. Nu är kvällen kommen och jag är trött för jag gick upp tidigt i morse så det blir nog snart sängen men först ska jag spela lite gitarr för det är ett annat stort intresse jag har, jag bara älskar det. Jag försöker njuta så mycket av livet det bara går, jag följer inga mallar om att det måste man göra, det borde man göra, planerar inte så mycket framåt, jag är jag inget annat. Jag lever nu och jag tänker ta tillvara på det jag kan och gör det för att jag och alla mina nära och kära ska må bra, gäller både familj och vänner. Tiden går fort. Om jag är en livsnjutare? Ja kanske det. Om jag gillar mitt nya ställ? Nej.
Jag har varit uppe i garaget en stund ikväll och bytt ut lite bult som hade börjat rosta, tidens tand har gjort sitt som man brukar säga. Jag har lite skönhetsfel som uppstår när man använder hojen och har grusväg 5 km som inte går att undvika men jag gråter inte för det, det blir ju lite patina på hojen och det är inte helt fel det heller, det syns ju att man använder den då. Helt omöjligt att ha den skinande blank som dom som bara kör på asfalt och bor i stan kan ha sina hojar. Den är rätt så skitig om man råkar ut för regn när man åker på den, lerig och grus överallt men det spolar man ju bara av. Jag har bytt bultar som håller fotpinnarna och krökarna vid cylindrarna och det blev bra mycket bättre, retar ihjäl mig på rost. Jag har skruvat bort Sissy baren för den såg för jävlig ut med sitt Amerikanska Kina chrome, det är så jäkla tunt så rosten härjar vilt på den när det väl har börjat, det är riktigt dåligt. Vi får se vad jag gör åt det, kanske lackar den svart, i så fall halvmatt jag har inte bestämt mig riktigt hur det blir men det lutar åt det hållet men jag har putsat upp den ordentligt och den mesta rosten är borta men det är porer och chromet har lossnat på ett ställe så något måste göras i sommar. Jag tar lite då och då så hojen inte blir stående och obrukbar, bättre att fixa lite ibland när man har tid och lust så det inte inkräktar på körat för det vill man ju inte, speciellt inte när frugan får lust att ut och köra och man inte kan hänga med. Det är något speciellt med att fixa lite med hojen i garaget, det hör liksom till hoj livet för min del, jag vet många som lämnar in sina hojar för allt som behöver fixas men det skulle jag aldrig göra, bara om det är någonting jag inte klarar av på egen hand men jag har aldrig råkat ut för det ännu under dom 32 år jag har kört. Jag har ju kompisar som har verkstäder här ute på landet och saknar man något verktyg eller något annat så är dom så villiga att låna ut eller hjälpa till att lösa problem som kan dyka upp under tiden man skruvar. Det är ju så olika hur man är, en del vill och kan inte skruva medans andra tycker det är roligt som jag gör, alla är vi olika och det är nog tur det för annars skulle det bli rätt så tråkigt här i världen.
Idag kan man säga att säsongen började på riktigt för min del, jag har varit ute 2 ggr tidigare i år men mest för att prova hojen hur den fungerade efter byte av styrlager och en gång för att testa mitt nya ställ. Vi beslutade oss för att ta en tur till Lofta café och så blev det. Vi åkte dit via Överum där vi stannade och tankade innan vi åkte vidare. Vädret var fint och jag njöt av första turen i behaglig temperatur för i år. När vi var framme och precis hade parkerat så kommer det fram en kille och undrade om jag kände igen honom och jag fick titta ordentligt för han hade ju hjälmen på sig och då såg jag vem det var, det var en kille som var på uppkörning samtidigt som frugan. Det var lite roligt för när vi träffades på uppkörningen i Vimmerby så frågade han mig om det var jag som kallade mig för Gibson och skrev bloggen Mean Streak och det stämde ju, och nu kände han igen oss på direkten igen, riktigt kul att man inte bara skriver för blinda ögon och att några läser det man skriver. Synd bara att jag inte kommer ihåg vad han heter, läser du det här så skriv gärna en kommentar så jag slipper undra. Vi tog oss en fika på caféet som har så härlig miljö, vi satt och pratade en stund innan vi åkte vidare och då bar det av till Gamleby för att handla lite. Där träffade vi Tage och Gunilla på ICA och det blev ju lite ordbyte, alltid trevlig att träffa dom. Lite tråkigt är att Tage har varit tvungen att sluta köra motorcykel på grund av sjukdom, han hade 9 hojar och dom var riktigt fina veteraner allihop men nu är alla utom en sålda men tids nog så försvinner den sista, det är en Henderson en ovanlig hoj. När vi åkte vidare hemåt så blev det en liten vacker väg förbi Snällebo och Skälhem innan vi kom ut på vår ordinarie väg mellan Dalhem och Gamleby. Det blev en inte så lång tur men ack så härlig men fan jag trivs inte i mitt nya textilställ jag har köpt, det känns som någon jäkla pansarutrustning med alla sina skydd, jag är van att åka i min skinnjacka och skinnbyxor så textilstället kommer nog bara att användas då det är lite kyligt på våren och hösten, känner mig som en stoppad korv i den och ser ut som en svart säl, nej det är inte min grej även om det är bra, jag kanske vänjer mig med det men det känns inte så nu. Nu ser jag fram emot många härliga turer den här säsongen i skinnkläder, vackert väder och på en hoj som är helt underbar.
Idag så var det dags för första turen för den här säsongen. Jag har bytt styrlager på min hoj och var tvungen att prova den för att se om det blev bra. Vi hade tänkt oss en liten kort tur till Överum för vädret var ju inte direkt inbjudande. När vi väl var i Överum så var det ju så roligt att köra så vi bestämde att vi skulle till Tindered och äta för dom har ju god mat där och det är ju inte så långt dit. Vi tog en liten krokig väg dit och när vi stod i kassakön så ser jag Kenta en gammal god vän sedan typ 35 år sitta vid bordet som var närmast. Han erbjöd oss att sätta oss där tillsammans med dom. Det blev ett riktigt trevligt möte med mycket skratt, tyvärr blev det kort för dom skulle vidare ner till Västervik, dom hade bara stannat för att värma sig dom hade ju åkt ända från Norrköping. Vi åt och började vår färd vidare hemåt och såklart så började det regna och vi hann bli blöta innan vi kom hem. Men det står man ju ut med när man har roligt. Jag tänkte när jag satt på hojen att det är en jäkla tur att man har mörkt visir så folk inte ser det fåniga flinet man har när man sitter i sadeln och bara njuter av livet. Styrningen funkade klockrent, inga hack som det var förra säsongen när man körde sakta så nu vinglar man inte vid låg hastighet. Jag har fortfarande lite små fix kvar men det tar jag lite då och då, det är inget allvarligt utan bara lite skönhetsfel, typ rost på sissybaren och lite bult så det tar vart eftersom. Skönt att vara igång men nu väntar vi på lite mer värme så man kan njuta på riktigt.
Nu står 2016 års säsong för dörren och jag ska försöka hålla liv i den här bloggen som jag har varit urusel på i ett par säsonger nu. Frugan har redan börjat åka eftersom vi började att fixa med hennes hoj först, vi har satt på ny ljuddämpare, nya väskor, nytt skinn på sadeln och frugan har putsat och gnott som fasen så nu är den riktigt fin. Min hoj står isärplockad uppe i garaget för jag håller på att byta styr lager men det har blivit försenat på grund av att jag inte hade fått rätt grejer och sen när jag väl hade fått det så blev jag sjuk men är på bättringsvägen nu och hoppas att jag orkar med ett par timmar i garaget efter maten för jag vill ju ut på vägarna och är ledig nästa vecka och hoppas på en premiär tur då. Jag har en del saker till som ska ordnas med hojen men inget som är fel men lite skönhetsfel blir det ju när man bor längst en grusväg, går tyvärr inte att undvika. Nä jag hoppas på en härlig säsong med många härliga turer med frugan och vänner. Ibland så blir det ju en tur ensam och det är rätt så underbart det med, då kommer ju filosofen i en fram när man stannar och bara njuter av livet när det är som bäst. Ha det gött så hörs vi, jag lovar att skriva mer.
Idag blev det debuten för i år. Grann bonden var här och låste upp garaget med traktorn ( flyttade på en ensilagebal som har blockerat dörrarna) så jag kunde få ut min hoj.
Lagom när vi stod och förberedde oss så kom samma bonde och åkte förbi, han sladdade vägen vilket gjorde det svårt att passera vissa ställen, det var så blött och hojen liksom sög fast i leran. Vägen här ute är katastrofalt dålig efter vintern men det ska på nytt grus och vägen ska kantskäras och det blir bra när det är färdigt.
När vi hade tagit oss ut till asfalten så infann sig den där hoj känslan som jag aldrig har kunnat förklara men den är underbar. Vi tog en tur till Överum och handlade lite, vi passade på att tanka också jag visste ju inte hur mycket bensin jag hade i tanken men det var nästan onödigt för jag fick bara i 2,5 liter.
Vi har skaffat ett intercom system och det är väll bra på många sätt men idag hörde jag konstiga saker, först sa den det är bara 50 här och efter en liten stund sa det att det bara var 80 här, riktigt konstigt det där, behöver jag säga att frugan har tagit körkort?
Resan hem blev lika spännande den men krypkörning på sladdad väg och bitvis var det inte lätt men vi tog oss hem utan vurpor och så vidare. Nu torkar ju vägen upp fortare när den är sladdad så det är bara att ge sig ut igen om ett par dagar.
I år har jag banne mig inte skrivit mycket här på bloggen men det beror inte på att jag har varit inaktiv utan andra problem som uppstått, min far har gått bort och jag har haft mycket att ordna upp och det återstår litegrann att fixa.
Frugan och jag har varit väldigt aktiva med hojarna för hon har ju övningskört och tränat på bana hur mycket som helst. All träning har gett resultat för i torsdags så tog hon körkortet och jag är så stolt och glad. Hon har förverkligat sin dröm som hon har haft i 40 år och hon är lycklig nu ska ni veta.
Det har inte blivit många långturer i år, känns bara som vi har åkt mellan Kila och Överum för att träna men det är ju en tur det med.
I början på juli så åkte jag upp till Södermanland och träffade några hoj kompisar för att åka runt lite i min hemtrakter som jag inte snurrat runt i på 30 år. Det var mycket roligt och vi åkte även på vägar som jag aldrig åkt på innan.
Frugan och jag har varit iväg på korta dagsturer och stannat vid fina fika och bara njutit av sommaren precis som det ska vara. Jag har mycket att skriva och det får väll bli i vinter så att man håller liv i bloggen. Man kommer ju på saker hela tiden men man ska ha tid att skriva också.
Det är ju inte slut på säsongen ännu även om många knuttar börjar knorra om att så är fallet. Frugan och jag kommer att ta tillvara på varje tillfälle som ges och ta våra underbara turer.
Vi var iväg på en 15 mila tur i lördags och det var första turen tillsammans när hon har kortet och det var en ovanlig känsla att ligga först. Det var kraftiga vindar men skönt ändå.
Ja är väldigt glad och stolt. Nu bär det strax av till jobbet men jag lovar att det inte dröjer länge innan jag skriver nästa inlägg.
Ha det gott och ta tillvara på tiden som är kvar av säsongen.
Idag på förmiddagen så satt jag och funderade på vart jag skulle åka med hojen, frugan skulle inte med för hon mår inte bra just nu så det såg ut att bli en tur ensam. Jag satt och läste lite på Facebook och så att Runar som bor uppe i Rimbo skulle ta sig en tur och jag skickade ett mess till honom där jag skrev att det var synd att vi bodde så långt ifrån varandra annars kunde vi ju ha åkt tillsammans. Hux flux så ändrade han sin tur och vi möttes i Nyköping för att åka vidare till Gamla Oxelösund för att ta en fika. Vägen upp blev över Åtvidaberg vidare mot Gistad och Norsholm där jag gav mig ut på kräkvägen som heter E4:an. Jag hade inte så gott om tid så det blev raka spåret till Nyköping, riktigt tråkigt.
När jag stannade vid macken där Runar redan satt och väntade så frågade han om jag så vem som var där och tankade och pekade bort mot pumparna och jag tittar och ser Leffa gående mot sin hoj. Det var en trevlig överraskning att han var där, han skulle åka lite på småvägar i Södermanland.
Runar och jag åkte till Oxelösund, det visade sig att han aldrig varit där tidigare i Södermanlands metropol hur han nu har kunnat missa det? Det var va underbart väder även om det blåste i gamla Oxd men säg mig en dag där det inte har blåst i Oxd den finns inte. Vi köpte fika och gick ut och satte oss i solen och pratade om massor med saker, allt mellan himmel och jord och många skratt blev det.
Tiden går för fort när man har roligt helt klar, vi var tvungna att bryta upp för Runar skulle grilla på kvällen. Han skulle ta E4:an hem och jag sa att det blir nog likadant för mig så vi gjorde oss iordning för avfärd. När vi kom till Nyköping så vinkade jag till honom, han åkte norrut och söderut på kräkvägen. Men för mig varade det inte länge, jag bara kände att det här går ju inte så jag svängde av redan vid Nyköpingsbro ett par km senare och tog gamla E4:an till Oskarshäll där det blev en liten fikarast. Jag åkte vidare mot Norrköping där jag var tvungen att ge mig ut på motorvägen igen, jag avverkade dom 3 milen så fort jag kunde och svängde av vid Norsholm igen och tog samma väg hem som dit. Kvällen hade börjat komma och det var så härligt att se våren i kvällssolen, vi bor allt i ett vackert land. Jag var hemma kvart i sex och hade varit borta i sju timmar, frugan var ute på gården med Luffsen och det lilla lammet lillan som hon kallas och bara se dom värmde mitt hjärta.
Det blev en runda på 35 mil och det var så roligt att träffa Runar det sker för sällan helt klart, en kompis som ändrar sin rutt bara för att träffa mig. Tack för idag.
Idag så var det dags för årets första tur med hojarna så vi gav oss iväg på förmiddagen till Överum för att tanka upp dom för jag visste att frugan hade dåligt med bensin i sin. Grusvägen ut var lite jobbig för mig den var ny sladdad och på vissa sträckor så var det lite blött så det var bara att ta det lugnt med hojen, den är rätt så tung och det märks på en gång när underlaget inte är det bästa men det gick bra.
När vi kom ut vid Dalhem på asfalten så kom den där härliga känslan när man började rulla i lite hastighet, livet lekte och jag bara log när jag såg frugan gasa iväg framför mig, hon är så duktig nu efter all träning hon har gjort, ingen osäkerhet där inte utan på’t bara.
Vi stannade vid macken i Överum och tankade och jag blev förvånad när jag bara fick i 3.5 liter i min men det var ju bra det för då blev det billigare att tanka. Vi förflyttade oss ett par hundra meter och tog varsin korv i korvkiosken innan vi åkte vidare mot Gamleby för att köpa en limpa.
När vi hade handlat så satte vi oss i solen och bara njöt för det var skönt som fasen. Efter en stund så gav vi oss av hemåt igen för vi kände att korven räckte inte utan vi behövde fylla på bränsle i oss själva också. Väl hemma så hade vi avverkat 5,5 mil.
Jag var sugen på att åka lite mer men frugan var nöjd så jag gav mig iväg själv på en runda som gick över Tyllinge, Björkfors, Åtvidaberg, Överum, Dalhem, en runda på 10,2 mil. Jag satt i sadeln och bara njöt av hela rundan i det vackra vårvädret, jag gjorde inte ett stopp för nöden hade ingen lag idag och pipan låg kvar hemma så det var bara att rulla på. Sista biten från Överum så började det kännas lite kyligt så det var lagom att komma hem när jag gjorde det. Helt otroligt, det är den 9:e mars och jag har åkt hoj för första gången den här säsongen, det har aldrig hänt förut tror jag. Bilden är från den 10:e mars förra året så man ser ju en viss skillnad, då var det inte hoj väder. Vi hinner nog få ett och annat bakslag innan det blir riktig vår, kanske inte med massor med snö men jag såg att om en vecka så rasar temperaturen igen och kommer bara att ligga på ca 5 grader på dagarna, typiskt att det inträffar när jag är ledig men sånt är livet, jag är glad att jag har fått köra idag och ser fram emot nästa gång när den nu bli. Förra året så tog jag första turen 6:e maj så i år så är det lite tidigare, nästan 2 månader för vi hade snö kvar långt in i april och sedan så skulle det hinna torka upp lite innan man kunde ge sig ut och köra.